Det finns gott om naturreservat och kulturreservat i Sverige. De flesta handlar om anrika bruksmiljöer, herrgårdar och fornlämningar liksom naturskog, marina miljöer eller öppna kulturlandskap. Enligt Naturvårdsverket finns samtidigt minst 9 700 riskklassade förorenade platser i Sverige med stor risk för människa och miljö – alltifrån nedlagda miljöfarliga industrier som pappersbruk, sågverk och glasbruk, men även gruvor och deponier av olika slag. Dessa kan beskrivas som värdelösa anti-naturarv och icke-kulturmiljöer i gängse bemärkelse. De lämnar efter sig ett komplext naturkulturarv – rester av kultur som skadligt påverkar natur – till framtida arter och generationer.
Dessa annorlunda naturkulturer kommer att berätta lika mycket om vår samtid som gamla säterbruk, betesmarker och fornlämningar om sin tid, deras avlagringar bildar framtida toxiska fossiler i nutid. De förtjänar en dubbel uppmärksamhet: bakom föroreningarnas avskyvärda miljökatastrof döljer sig märkligt skyddsvärda naturkulturarv. Uppvärderingen av förorening genom konstnärliga processer och tvärvetenskapliga metoder vill främja nya förhållningssätt utifrån omsorg och omhändertagande i form av naturkulturreservat som aktiveras genom gestaltade händelser.
Plattformen Naturkulturreservat arbetar långsiktigt med förorening som fält, diskurs och material för konstnärliga processer mellan bevarande, sanering och rewilding utifrån premissen avfall som världsarv. Initiativtagaren Timo Menke driver plattformen i samverkan och samråd med berörda personer och organisationer på aktuell plats.